Ut- och invända trosor är vardag

Uppdaterad: 21 november, 2016 13:39

Kan du någonsin gå en dag utan att någon form av stress påverkar dig?

För mig är det alltid något som blir fel. Kläder ut och in, en god tandborsterand över tröjan, glömd plånbok eller försvunna nycklar för att bara nämna några av sakerna som brukar gå fel. En vecka slog jag personligt rekord i antal dagar med ut- och invända trosor på raken, fyra stycken. En bedrift jag gärna skriver in i historieböckerna om möjligheten ges.

 

Jag var och klippte mig för ett tag sen och frågade min frisör vad som är grejen med att jag fäller så himla mycket hår. Vad gör jag för fel?

 

Svar:

 

  • Det är stress. Håret reagerar ett halvår senare på stress. Kände du dig stressad i våras?

 

Om hon bara visste. Maj månad var helt fantastisk. Hemlös och nydumpad, inga pengar och en massiv slutspurt i skolan. För att inte räkna med alla förhållandekilon som hade gått till overload på min kropp och nu bara dränkte mig med mina sorger. Jo tack, visst hade jag varit stressad.

 

 

I Sverige har antal sjukskrivningar på grund av stress ökat mellan 2010 och 2015 från 31 000 till cirka 69 000. Av de här fallen är det mest kvinnor som sjukskrivs.

 

Det är lätt för mig att säga att antalet kvinnor som är sjukskrivna på grund av stress beror på duktiga flickan-syndromet. Nej jag har ingen fakta, det här är mina egna tankar. Som kvinna i dagens Västeuropa där vi jämt och ständigt ska stångas fram bland alla män i arbetslivet, eller ta bort ”arbets” där och säg livet, krävs överlevnad. En överlevnad att alltid visa sig på topp, leverera och samtidigt bolla allt annat i vardagen. Vi tar på oss en stor arbetsbörda för att det förväntas av oss. Vi är ju duktiga flickor och klarar allt. Eller? Nej, nej och åter nej.

 

Som en slags överlevnadsfunktion aktiverar våra kroppar stress när vi är under hot fysiskt som psykiskt. Och då är det inte så konstigt att minnet och koncentrationen försämras, eller att blodtrycket blir för högt. Och en sjukskrivning blir den enda vägen ut för att på något sett få tillåtelse att stanna upp och andas.

 

När jag är under mycket stress så refererar jag min hjärna till kall klibbig gröt. Huvud, ben och armar vill inte synkronisera. Jag har alltså noll koll på mig själv, det är konstant kaos.

 

För knappt ett år sedan bodde jag inneboende hos en vän. En morgon kommenterad
e hon mitt kaos med: ”Du har fan inte koll på läget. Du har kaffekoppen i handen samtidigt som du sitter på toa med tandborsten i munnen och försöker ta på dig dina byxor. Gör en sak i taget för guds skull.”

 

Men det är inte så lätt för stressen är där och vill inte försvinna. Det är som att min kropp helt enkelt inte kan få nog och jag får väl leva med ständigt ut- och invända trosor.