Genuint intresse eller överdriven hälsohets?

Uppdaterad: 8 februari, 2017 18:53

Ett av mina favoritprogram är Historieäterna. Ett program i tre säsonger där programledarna Erik Haag och Lotta Lundgren äter sig igenom historien och lär sig om hur människor levt i olika tider i Sverige. Historieätarna är på så vis, som sig bör när det kommer till SVT-produktioner, oerhört bildande.

 

Mat har i alla tider varit viktig för att människan ska överleva. Och vad vi ätit och hur säger väldigt mycket om oss. Men för många är det kanske just maten som är det intressanta. Mat ju nämligen det senaste. Göra mat. Äta mat. Fota mat. Resturanger öppnar runt varje gathörn. Kokböckerna fyller bokhandlarna till bredden och längden. Instagramkontonen är som bekant överfyllda med mat i alla dess former. Det är en populär grej helt enkelt. Roligt! Bra? Dumt? Jag vet inte. Debatten har kanske redan kommit igång. Annars lär den göra det snart.

 

Själv är jag en aning kritisk till denna fokusering av maten. Jag tillhör den kategorin som tittar på Historieätarna och bryr mig om allt annat än just maten. Absolut, mat är i högsta grad intressant och säger väldigt mycket om vår historia. Men mitt intresse för mat är i jämförelse med alla andra i min omgivning – helt plötsligt – pinsamt lågt. Helt plötsligt är alla experter raw food och pulled chicken och annat som jag knappt kan stava till och än mindre laga. Och det behöver inte vara någonting negativt. Att intresset för ny, bra och nyttig mat växer är ju självklart positivt. Men jag är som sagt ändå kritisk och undrar om det ändå inte kan gå till överdrift.

 

Om intresset för mat verkligen alltid är genuint och inte en överdriven hälsohets. Om det är en gemenskap som kanske lätt kan exkludera och skuldbelägga de som inte vill eller kan äta nyttigare. Jag har definitivt inga svar utan vill snarare lyfta frågan och be människor i din och min omgivning att fråga sig själva om nyttig mat alltid är bra, och om den eventuella hetsen över hälsa verkligen är hälsosam? Mat har i alla tider varit viktig för att människan ska överleva. Det visar Historieätarna i samtliga av sina avsnitt. Men när Lotta och Erik wallraffat i historien har det sorgligt ofta knappt funnits mat på bordet hos landets fattiga majoritet. Idag befinner vi oss tack och lov inte där. Men det tål att tänkas på. Mat är inte bara njutning och kan inte bara vara det. Än finns munnar att mätta.