Lämna ilskan till kidsen

Uppdaterad: 15 mars, 2017 16:34

Göteborg Nu:s reporter Bella Franzén gör en spaning efter lördagens mellofinal.

Melodifestivalen.

När jag var 8 år gick min värld under för att Jan Johansen och Pernilla Wahlgren förlorade i finalen mot Fame. Jag blev så arg att jag gick ner i källaren och ägnade resten av kvällen till att gråta. Samma känsla infann sig när jag var 13 och Charlotte Perrelli vann. Helt orimligt enligt mig. Nu är jag snart 22 och jag bryr mig fortfarande mycket om Melodifestivalen. Men. Det gör mig inte lika upprörd längre.

 

Jag gick inte ut på Facebook i lördagskväll och kommenterade argt på varenda segerintervju med Robin Bengtsson. Men alla tänker inte så. Efter lördagens final var det som sagt den gamla idoldeltagaren Robin Bengtsson som stod som vinnare. Förutom likheten med utrymmet i media så är en annan likhet mellan Mello och det Amerikanska valet att ”the popular vote” inte blev vinnaren i slutändan. När de internationella jurygrupperna sagt sitt så stod Robin Bengtsson som vinnare. Men vinnaren av folkets röster blev Nano. Bengtsson fick ändå tillräckligt med röster av folket för att ta hem segern och en biljett till Kiev i maj. Folkets favorit vann inte, och sällan har väl världen skådat en lika arg och hetsig stämning på sociala medier! Eller jo, föresten. Exakt samma sak händer VARENDA år. Är det inte apphaveri, så är det röstfusk eller så är det en stulen låt.

 

Men visst kan vi Mello vid det här laget? Vi vuxna vet vad som gäller. Juryn röstar, vi röstar, SVT gör sitt bästa. Vi vet att inget kommer att ändras för att vi ballar ur på Facebook. Ska vi inte inför 2018-års Mello komma överens om att vi lämnar de starka reaktionerna till barnen. Så går vi och öppnar en påse chips till och förklarar för dem att det här inte spelar någon roll överhuvudtaget egentligen. Du kan ändå lyssna på ”Road trip” 759 gånger i rad på Spotify.