Att betala med ansiktet – en dyr affär?

Foto: Elif Abay

Uppdaterad: 20 februari, 2020 13:51

Artificiell Intelligens är den tanke som kittlar mig mest och det som lättast gör att nackhåren reser sig.

 

Som inbiten älskare av science fiction borde jag ju tycka att teknisk utveckling och en flört med AI är en supergrej. Och det gör jag, egentligen.

 

Men som synisk kritiker av makt och de människor som innehar den så förfäras jag av tanken på att mitt ansikte kan finnas i databaser som jag inte kommer åt eller har någon kontroll över. Ordspråket ”mycket vill ha mer” ekar i bakhuvudet när jag läser om att Finland inlett ett pilotprojekt där man kopplar ihop sitt ansikte med sitt bankkort för att kunna handla utan plånbok eller telefon. Supersmidigt, men jävligt obehagligt.

 

Grejen med makt är ju sån att den tenderar att förvrida människor som tar i den, som något oerhört giftigt. Att ha absolut makt är ett tämligen effektivt verktyg för handling och lockar därför i tider av kris. Diktatur eller tyranni kommer från börjar från en antik politiks metod att i krissituationer åsidosätta demokratin för att installera en ensam och handlingskraftig person i förarsätet och avvärja kraschen utan debatt.

 

Denna skulle sedan kliva åt sidan för demokratins återinträde. Slutet gott allting gott. Men här kommer det krångliga: människan är oförmögen att på eget bevåg säga nej tack, det räcker så.

 

Här blir det krock i mitt huvud. Självklart ska man sträva för att utveckla mer avancerad och sofistikerad teknik för att underlätta och förbättra människors liv och läka planeten. Men är det så enkelt?

 

I science fiction är ett populärt grepp att fantisera fram ett experiment som gått fel. Att ett gäng briljanta hjärnor mejslat fram ett revolutionerande nytt dataprogram som ska hjälpa hela mänskligheten, men någonting går fruktansvärt fel.

 

Intentionen kan vara av det noblaste slag, men längs med vägen kommer alltid den mänskliga faktorn in. Girighet, maktbegär eller självuppfyllelse tenderar att förstöra det mest.

 

Ibland funderar jag på vad som faktiskt är verkligt. Är de siffror som syns på mitt kontoutdrag verkliga pengar, eller är det bara sedlarna i plånboken som räknas? Internet är också en källa till stor förundran och förvirring. Internet är något verkligt, något jag använder varje dag, medvetet eller omedvetet men det är också en enorm levande organism som ständigt utvecklas och växer. Av allt som är internet är väldigt lite något som vi vanliga dödliga har tillgång till.

 

Att makthavare använder internet för att övervaka massorna har vi fått otaliga exempel på genom åren. Och allt som en gång hamnat på internet blir kvar där, oavsett om man kan se det eller inte. Det integreras i organismens DNA och inväntar bättre tider.

 

Jag är glad att utvecklingen går framåt, enligt mig finns ingen annan väg. Men jag bär ändå en känsla av oro, av maktlöshet. Parallellt med den ljust upplysta väg som är AI och teknikens under syns en annan gata. En gata utan mörka hörn att gömma sig i, utan skyddande anonymitet. En gata som fullkomligt skriker orwellskt förtryck.

 

Det ekar mellan husen: “Big brother is watching you.”