Om jag får välja hur jag blir ihågkommen på denna jord vill jag framförallt ha lämnat en god smak i människors liv, jag önskar att inte ha varit en prägel och även om det inte ser ljust ut så vill jag vara en positiv faktor i människans och universums existens.
Om jag inte lyckas uppnå detta blir jag gärna ihågkommen som en rätt chill grabb. Jag värdesätter “chillhet” något extremt. Om du frågar mig om hur en person är som människa, kommer jag svara utifrån en “chill-skala”. Här varierar nivåerna från bland annat tradig, rätt chill, chill och as eller fett chill. Om du är en bra människa i mina ögon beror tyvärr till stor del om jag anser dig vara chill eller inte.
Men vad är chill egentligen och varför är denna text skriven som om författaren genomgått en psykos? Som allting annat i denna värld finns dessvärre ingen objektiv sanning, chill är bara ytterligare ett ord som jag och du, läsaren, anknyter till en känsla, smak eller ett minne. Att vara chill i mina ögon innebär att inneha en sorts acceptans för omvärlden. Att trots livets eventuella misär kunna andas ut och inte nödvändigtvis sluta bry sig, men njuta och acceptera.
Vad mer är chill? Att vara snäll är chill, barmhärtighet är chill. Att kunna dela med sig och bjuda på mat eller en cigarett till din medmänniska är chill. Jag är varken buddhist eller nudist men att kunna acceptera att allting är lidande eller låta det fladdra i vinden skulle jag betrakta som chill, även om den andre inte faller mig helt i smaken.
Om varje person definieras av enskilda händelser skulle en av dessa för mig vara natten den 13 juni 2023 i Prag, forna Tjeckoslovakien. Denna natt när jag så oskyldigt låg i min säng i samma rum som två av mina närmsta kompanjoner utsattes jag för vad må låta som en nedskalad variant av MKUltra projektet.
Min vän Sten, namn förändrat i hänsyn till dennes privata integritet, satte på en film på tv:n med färgerna blå, röd och grön snabbt blinkande och varierande i jämna mellanrum. Efter att denna “ljusterrorismen” pågått under en viss tid samtidigt som Sten taktiskt provocerat min andra vän Pinne med diverse grimaser och hets riktades fokuset nu mot mig.
Sten valde, att på vad jag skulle säga ett, relativt icke-chill sätt att ta köksknivar i vardera hand och gå fram till mig och göra ett visst antal hugg i luften. Min kompanjon Pinne kom inte till min undsättning utan valde att delta i detta knivhuggande och att pressa en av knivarna ner mot mig i den grad att jag var tvungen att hålla tillbaka hans arm för att undkomma en av kniv spetsarna mot mitt bröst.
Nu då, trots att jag ansåg detta vara relativt icke-chill just där och då ser jag tillbaka på detta inte med nostalgi men en acceptans. Jag tycker inte att det var det roligaste någonsin, men samtidigt skrattade eller grymtade mina kompisar medan knivarna var riktade mot mig och de slutade efter att jag så tappert sade “fucking sluta”. Så jag skulle påstå att det inte var världens hemskaste situation eller så pass seriöst. Jag är 90 procent säker på att det skulle klassas som ett skämt vilket gått lite överstyr och inte ett mordförsök.
Nu känner jag att den här texten till viss del tappat sin röda tråd men hursomhaver. Läran från denna berättelse är att jag i stunden och efter denna synkroniserade ”knivdansen” nådde en sorts acceptans, en absolut “chillhet”.
Jag var inkapabel av att ändra situationen, där jag satt hade jag inte friheten att göra annorlunda. Jag var en sten i bäcken, vattnet forsade men jag kunde inte göra annat än att sitta stilla. I efterhand av detta kan jag även se tillbaka på det och säga att det inte är det värsta jag gått igenom. Jag blev inte stucken med en kniv och själva faktumet att den lite otrevliga incidenten hände gav mig någonting att sätta framtida problem i perspektiv. Jag har även fått en liten historia att berätta. Genom att vara chill där och då, samt nu har detta blivit ett någorlunda acceptabelt minne.
Jag har talat om “chillhet” och hur det hjälpte mig men varför ska DU bli mer chill? Jo, för att världen är överväldigande och betydligt mer grejer händer än vad vi enstaka människor kan hantera. Att vara chill själv och hitta ett inre lugn är ett sätt för dig att ta på dig en skottsäker väst mot allt negativt. Det kanske är privilegierat att säga om man själv inte är den påverkade men genom att sätta in antingen ditt egna lidande eller världens lidande i en större kontext tror jag att det går att uppnå ett visst lugn. Livet är meningslöst, vi kommer alla att dö så bara ta och chilla lite. Dela med dig av den där ciggen, acceptera allt lidande en stund, skit i att du kanske precis drog ner livslängden på dig och din kamrat. Ta det lugnt o
“ba chilla”.