Allt började med att två personer dog och som följd utbröt första världskriget. Franz Ferdinand, inte artisten utan den österrikiske tronföljaren och ärkehertig samt hans maka Sophie Von Chotek, sköts av den principfasta serbiske nationalisten Gavrilo Princip från organisationen Svarta handen. Hade de haft den goda smaken att överleva hade jag pratat finska idag utan att behöva bråka med Duolingo-ugglan.
Låt mig sammanfatta all historia som de senaste olycksaliga 112 åren gett oss.
Världskrig ett ledde till mellankrigstid, vilket ledde till världskrig två, därefter kallt krig, sedan typ okrig och sedan diverse krig i mellanöstern. Det är ju dystert, är inte krig lite 1800-tal? Varför slåss man inte hederligt längre? Mano a mano, på ett fält? Är det för att jag heter Mori i efternamn som döden följer mig, till och med före min tid? Är allt mitt fel egentligen? Nej.
Det hände däremot något under stora världskriget två. Något som ligger mig nära och trubbar mig i min vardag, trots att det ägde rum 1939, hela 63 år innan jag ploppades ut på BB i Danderyd. Det finska vinterkriget.
Finland bröstar upp sig och vägrar gå med på de sovjetiska territoriella kraven. Utan en krigsförklaring anfaller sovjet, ett otroligt fegt drag av Stalin enligt mig. Finland däremot visade en fenomenal försvarskamp där deras skicklighet på skidor och krigsmoral sken över hela Östersjön. David mot Goliat, type shit.
Men på en gård i en liten by stod en liten pojke gråtandes när finska soldater marscherade genom hans hem. Han kunde inte knyta sina skosnören. En soldat gick ur ledet för att hjälpa den skrämda pojken. Han gick fram, log, gav honom ett äpple och satte sig ner på huk för att knyta hans skor, den pojken hette Teuvo. Min morfar.
För att undkomma krigets farhågor kom Teuvo till Sverige som ett av cirka 70 000 krigsbarn från Finland. Han växte upp på en gård med en familj som tog in honom. Familjens son gjorde sattyg och skyllde på Teuvo vilket ledde till att han fick mycket stryk. Kan inte tänka mig att den bråkstaken till unge lever för att läsa detta, men hoppas att du skäms.
Hur som haver. Teuvo träffar min mormor Marja-Lena som också är finländsk. De får min mor, som träffar min far. Min pappa är tydligen också född i Finland, vilket jag fick lära mig alldeles för sent i mitt liv? Jag är alltså typ helfinne, vet inte hur man räknar det där men i blodet säger vi fyra tredjedelar i alla fall. Båda mina föräldrar kan finska. Varför kan jag inte det? Fan för dig, Gavrilo Princip.