För många är första lägenheten en triumf, men för 25-åriga Constantin Christoforidis är det bara ännu en stressfaktor. Trean på 83 kvm han köpte vid Lindholmen står tom, den har alltid stått tom. För Constantin flyttade aldrig in, i stället flyttade han tillbaka till pojkrummet i Krokslätt i väntan på att flytta ut ur landet.
– Jag har bott i Göteborg hela livet. Det känns konstigt att tänka att jag snart ska packa väskorna. Men jobbet i London var för bra för att tacka nej till.
Constantin Christoforidis är mjukvaruutvecklare och nyutexaminerad. Under sista året på universitetet började han leta internationellt, inte för att han vantrivdes i Sverige, utan för att han ville testa något nytt, och för att möjligheterna lockade.
– Det är en stor skillnad. Det skulle bli en ekonomisk fördel och det är ändå samma typ av jobb. Speciellt inom min bransch så kan det vara väldigt värdefullt att lämna Sverige.
Han är långt ifrån ensam. Enligt Statistiska centralbyrån flyttade drygt 84,000 människor från Sverige 2024, varav 24,000 är födda i Sverige. Siffran har varit växande de senaste åren, och enligt forskare är den verkliga omfattningen troligtvis mycket större. Många väntar med att skriva ut sig ur folkbokföringen, ibland i flera år, vilket gör statistiken svårtolkad. Ylva Wallinder är forskare inom migration och arbetsliv.
– Det här är vad vi brukar kalla för frivillig migration. Det handlar om att människor söker nya möjligheter, ofta jobb eller studier, inte om att man tvingas lämna landet.
Hon menar att det har blivit något av ett karriärsteg, framför allt bland högutbildade svenskar.
– Många ser det nästan som ett måste för att ”växa”, särskilt i karriären. Det är lättare att söka kvalificerade jobb inom vissa branscher utomlands, samtidigt som det svenska arbetslivet kan upplevas ganska smalt och svårt att komma in i igen om man väl lämnat.
Constantin känner igen resonemanget. Även om han inte har tänkt så långt ännu, så finns en oro över att en återkomst till Sverige skulle kunna bli svårare än han föreställer sig.
– Jag tror att många tänker att det bara är att komma tillbaka sen, men jag har hört att det inte alltid är så lätt. Det känns lite läskigt. Men jag har tagit tjänstledigt från jobbet här i Göteborg, så jag har i alla fall något att falla tillbaka på.
Han ser flytten som ett test, en period i livet då han kan vara flexibel. Ingen partner, inga barn, inga stora åtaganden, förutom den nyinköpta lägenheten som nu står tom.
– Den (lägenheten) var en stor grej. Jag har funderat mycket på om jag ska sälja eller hyra ut. Min familj kan hjälpa till, så det är tryggt. Men det blir ändå mycket att hantera på kort tid.
Och så är det förstås det känslomässiga. Han berättar nostalgiskt att han kommer sakna naturen. Änggårdsbergen, lugnet, småstadskänslan. Det där svenska som inte finns överallt. Och såklart, vännerna och familjen.
Ylva Wallinder menar att flytten ofta är starkt köns- och klasspräglad. Det är ofta högutbildade män i 30-årsåldern som flyttar, ibland för att deras yrken är mer internationella, ibland för att de har råd att ta risken. Men det finns också ett slags förväntan, att man ska vara rörlig, spontan och global.
– Det finns en bild av att det är något man ”ska göra”. Men samtidigt finns också svårigheter, särskilt om man har familj, barn, eller jobbar inom yrken där lokala nätverk är avgörande. Det är inte lika lätt för alla.
Constantin ser också farorna med sin flytt.
– Det är dyrt att leva i London. Hyrorna är svindyra. Och visst, det är mer möjligheter, men också mer stress. Jag tror jobbet blir tuffare än här. Tempot är högre, kulturen annorlunda. Jag är van vid det svenska sättet att arbeta, att man pratar igenom saker. Det kanske inte finns där.
Ändå lockar det. Nya kollegor, nya erfarenheter. En chans att bygga något större.
Han kastar en sista blick ut över Krokslätt, över barndomskvarteren som håller honom i ett stilla grepp. Han är lugn, nästan lite förväntansfull, men också medveten om att han står i en brytpunkt.
– Sverige är ett bra land att bo i, säger han. Men just nu, i det här skedet i livet, så känns det rätt att ta ett steg bort. Inte för att lämna, kanske bara för att se vad som finns på andra sidan.