I källaren hos Leonardo Jegerås ekar ljudet från någon som gräver i en box fylld av lego. Alla källarens väggar är täckta med lådor fyllda av lego. I en låda ligger hundratals legohuvuden, i en annan legobitar från sextiotalet gjorda för arkitekter. Totalt ryms det 1,6 ton bitar i de tre källarrummen.
– Jag lägger nästan all tid på att sortera, förklarar Leonardo.
Det var under pappaledigheten som han hittade tillbaka till sitt gamla intresse. Innan dess hade han ett längre uppehåll; eller en dark age som det kallas inom legovärlden. Det som lockade honom tillbaka var den stora friheten och kreativiteten i byggandet.
– Det är det att man inte har några gränser, man kan göra vad som helst i stort sett.
Sedan dess har Leonardo bland annat tävlat i den första säsongen av TV4:s program Lego Masters Sverige och driver nu en av Västsveriges största webbutiker för legobitar. Han har själv märkt hur intresset för lego har ökat markant bland vuxna.
– Det är nog mycket tack vare Lego Master skulle jag säga, då kunde folk se att andra vuxna byggde med lego.
Lagens långa arm, är ett av talspråken byggd av Eva Svartkrut. Foto: Nora von Zweigbergk
En annan person som har märkt det ökande intresset är Eva Svartkrut. Hon har liksom Leonardo Jegerås varit med och tävlat i Lego Master Sverige. Sedan 2011 är hon dessutom aktiv medlem i föreningen Swebrick. Det är en förening för vuxna legoentusiaster, eller så kallade AFOLs (adult fans of lego).
Just idag ställer hon ut sina byggen på Swebricks årliga legoutställning. Hon berättar att det i år är fler utställare än någonsin, 146 stycken. Eva har under det senaste decenniet tydligt sett hur intresset för lego bland vuxna har ökat. En av anledningarna tror Eva är att Lego nu har riktat sig mer mot vuxna, men hon ser även andra förklaringar.
– Det har absolut blivit mer accepterat, framförallt efter att flera kända personer har kommit ut med att de bygger lego. Till exempel David Beckham, Stefan Holm och Zlatan.
Framför Eva står 78 kuber inspirerade av olika ordspråk, varav hon själv har byggt 35. Runt om i den stora utställningshallen finns hundratals andra legobyggen utplacerade. Det är bland annat spårvagnar, Bengans skivaffär byggd i miniatyr och ett stort blågult skepp. En pappa i fyrtioårsåldern berättar för sin son att det blågula skeppet är Ostindiefararen från det Ostindiska kompaniet.
– Din mormor åkte med den till Kina när det återuppbyggdes för 20 år sedan, berättar pappan för sin son och pekar på skeppet av lego.
Marcus Lidén är en av de många utställarna på Swebricks legoutställning. Foto: Nora von Zweigbergk
Den som byggt den stora Ostindiefararen är Marcus Lidén. Det är ett massivt bygge som har tagit 400 timmar att bygga. Bredvid står ett betydligt ovanligare skepp; Esthers vrede, uppkallat efter Marcus dotter och hennes ibland ilskna humör.
Till skillnad från många andra utställare är Marcus betydligt nyare inom AFOL-världen. Det var först för två år sedan som han hittade tillbaka till lego. Men för honom har legobyggandet snabbt blivit mer än bara en hobby. Det har blivit ett sätt att komma närmre sina nära och kära. Hela hans familj bygger, han själv, hans fru, deras dotter, till och med hans mamma. Dessutom har det blivit ett sätt för Marcus att samla energi och rensa sina tankar.
– Det har betytt otroligt mycket, för mig har det blivit som någon slags rehab, berättar han.
För alla på legoutställningen har lego en viktig plats i deras liv. Men varför dras vuxna egentligen till leksaker såsom lego? Eva Hoff, professor i psykologi vid Lunds universitet, förklarar att lek alltid har varit en naturlig del av att vara människa.
– Vi är lekande djur, vi leker hela livet. Men det kanske är först nu det har blivit accepterat att säga att man leker.
Hon förklarar att lekande alltid varit närvarande, men sett olika ut i olika generationer. Tidigare kanske det handlade om modelltåg i källaren, medan det idag istället lika gärna kan handla om lego eller rollspel. Eva menar att det finns flera anledningar till varför leken har blivit mer synlig bland vuxna idag, exempelvis kan det handla om hur världen ser ut just nu.
Foto: Nora von Zweigbergk
I källaren hos Leonardo Jegerås fortsätter sorteringen. Bit för bit placeras i den nyinköpta förvaringshyllan. Men mellan husflytt, renovering och småbarn har det inte blivit så mycket tid för det egna byggandet, vilket är något han saknar. Det blir istället mest att hjälpa barnen att bygga.
– De är alltid välkomna ner hit, men de får inte röra de sorterade bitarna, förklarar han skrattande.