Vi befinner oss i en tid som präglas av oro, ovisshet och dystopiska tankar. Trots det är förinteelseprofetsior inget nytt för oss. Att bäva för framtiden är något som följt människan genom alla tider.
Mörkrets dragningskraft känns nästintill ofrånkomlig för människan, vi söker oss ofrivilligt alltid till kaos, mörker och fördärv. Kanske gör vi det för att mörkret är vår enda möjlighet att återigen se ljuset. Eller så föds vi med ett inbyggt självdestruktivt beteende, det enda vi komiskt nog ännu inte har listat ut hur vi förgör.
Utställningen på Göteborgs konstmuseum är vältajmad och bjuder på ett mörker som upplyser oss om hur nära vi står inför ruinens brant. En tät och trång miljö gör oss medvetna om katastrofens omöjliga ignorans. Äldre verk möter samtida installationer, vilket skapar en suggestiv stämning, som nästan går att ta på. Eländet hotar hela tiden med sin närvaro.
Samtidigt utgör konsten en form av tröst, då skaparkraften vittnar om att eländet faktiskt inte är permanent. Konsten lever vidare, och står sval mitt i en brinnande värld.
“Familjeporträtt IX”, 2018 av Inka & Niclas Lindergård. Foto:Josefine Törnblom
Majoriteten av verken är hämtade från museets egna samlingar och får nu se ljuset på konstscenen för allra första gången. Fotografiet “Familjeporträtt IX, 2018” av Inka & Niclas Lindergård, är svår att inte stanna upp vid. Ljuskontrasten mellan skenet från de tre upplysta figurerna, placerade framför en mörk skog, skapar en harmoni svår att slita sig från.
Fotografiet ska påminna om vår relation till naturen, som nuförtiden är ansträngd. Det är uppenbart att verket belyser vår förgänglighet, vilket är skrämmande, men inte chockerande.
Sammantaget är Apokalyps en utställning som både väcker känslor och förundran. De brutala skildringarna förstärker den befintliga oroskänslan vi har inför framtiden, samtidigt som vi får klart för oss att det finns ett slut på misären och att det finns en ljusare tid framöver.
Utställningen pågår mellan den 22 februari till den 18 januari 2026, och blir konstmuseets sista stora utställning innan museet stänger för renovering. Ett dystopiskt avslut som knyter an till vår samtid.
Installationsbild Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot
I förgrunden: Kim Simonsson, Finland f. 1974, Savoy hydda, 2023. Skulptur till höger: Tori Wrånes, Norge f. 1978, Mom, Don´t You Miss the Real Me, 2015. I bakgrunden: Tre verk av David Selander, Sverige f. 1992: #1191, 2023, Apelsinsorbet, 2023 och Berget som svalde solen, 2023
Foto: Hossein Sehatlou
Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.