När Karl Ytterberg går in i sitt kök i Gamlestan möts han av en riddare i full rustning. Riddaren reser sig upp och meddelar:
– Karl! Jag har väntat på dig!
Så kan det se ut i en klassisk Barda-Karl-TikTok: figurer från Karls förflutna som programledare för barnprogrammet Barda dyker upp i hans nutida liv.
Barda sändes 2007–2013. De flesta som var barn i Sverige då minns meningarna: “Det är sommar i Sverige. 20 barn deltar i ett rollspel.”, ackompanjerade av fågelkvitter som övergick till episk musik när spelledaren Karl introducerades.
Programformatet var baserat på lajv, eller levande rollspel som det också kallas. Lajv är en form av improvisationsteater som spelas utan publik. Rollerna man spelar formas av deltagarna själva, men ska passa in i en värld man har kommit överens om innan.
– Det kan finnas manus på sätt och vis, men om allting är manusskrivet då är det ju en pjäs, säger Karin Edman, verksamhetsutvecklare för spelkultur på Studiefrämjandet Väst.
I Barda fick två barn per avsnitt gå igenom en portal där exempelvis “Maja, 11 år från Ängelholm” förvandlades till “Utbygdsjägaren Salmina Stigfinnare”. Sedan fick de ett uppdrag att lösa av Karl.
Karl Ytterberg minns att många av barnen blev väldigt rädda för orcherna, en klassisk typ av fantasymonster.
– Det var inte sällan vi fick bryta och ta av orch-maskerna. Och säga: “Här har vi Rolf och Markus, de är snälla.”
Tre hjälmar. Hjälmen till höger har Karl Ytterberg gjort själv. Bild: Doris Kapla
Karl Ytterberg är själv inte främmande för att bli livrädd på lajv. Han åkte på sitt första levande rollspel 1994, när han var tretton, utan att riktigt veta vad han gav sig in på.
– Allt vi hade som koncept var att vi var bondsöner, vars föräldrar hade blivit dödade av orcher. Och nu hade vi ärvt vår bondpappas jättestora svärd, berättar han.
När det blev mörkt kom några äldre killar som klätt ut sig till stora gröna vättar. Över ögonen hade de små lysdioder, och de hade smort in sig med stinkande sillspad.
– Man såg en mörk silhuett och glödande ögon, hörde en massa väsande och grymtande. Då var det inget skådespel alls, utan man var i den världen, berättar han.
En av de som spelade vätte var en kille som heter Linus, som sedan blev en vän för livet. Karl Ytterberg pekar ut honom på en inramad bild på köksväggen.
– Det är han till vänster där.
Pilkogret av läder som Karl Ytterberg är allra mest nöjd med. Bild: Doris Kapla
I hallen har Karl Ytterberg en garderob fullproppad med lajvgrejer. Där finns ett av Barda-svärden, men han tycker bäst om ett pilkoger i läder som hänger på garderobsdörren. Det har han gjort själv. Han lärde sig hantverket eftersom han verkligen ville ha en läderrustning till ett fantasylajv år 2000.
– Jag gick till en snubbe i Nordstan och sa “Jag vill ha en hel alvrustning i läder. Vad kostar det?”. Han bara skrattade åt mig och sa att “Det har inte du råd med. Du får göra den själv”, berättar han.
Hantverkarna är en av flera subgrupper inom lajvkulturen, enligt Karin Edman. Hon radar upp några andra typer.
– Det finns också nördarna som kommer från rollspel och nördarna från teater och improvisation. Sedan de generellt medeltidsintresserade. Och friluftsmänniskor!
Edman berättar också om den stora variationen det finns inom lajvgenrer. Många har bilden av att de flesta lajv utspelas i en fantasymiljö. Det tror hon beror på att det är de lajven som sticker ut mest på bild. Går man igenom en kalender över kommande lajv är det betydligt mer spridda skurar.
– Först är det ett “efter katastrofen”, sedan ett fantasy-lajv. Ett Agatha Christie-lajv, ett historiskt lajv om rallare, ett cyberpunk…, säger Karin Edman och fortsätter rada upp olika kommande lajv.
Lådor märkta ”tunikor, mantlar, kjortlar” etc. Bild: Doris Kapla
För Karl Ytterberg handlar hans mediala närvaro mindre om att upplysa om lajvande och mer om att han vill börja skådespela mer, och satsar på sociala medier som en del av det arbetet. Men Barda-Karls återkomst samtidigt som mycket av det som tidigare varit obskyr nördkultur blivit mainstream. Och kanske är det snart dags för lajvandet att få sin del av rampljuset.
Karin Edman har redan märkt att könsfördelningen bland rollspelare har blivit bättre sedan det blev stort på YouTube.
– Du behöver inte känna någon för att komma igång, utan du kan börja som konsument av det. Och många av rollspelsmänniskorna på Youtube är väldigt inkluderande och queermedvetna. Folk blir mer inspirerade när de känner igen sig.
Hon lägger till att lajvcommunityt har varit drabbat av en självrepeterande myt om utanförskap.
– Det är så många människor där ute som vill börja lajva. Vi måste bara släppa vår sociala fobi och möta dem.