I vanliga fall är Partille arena hem till handbollslaget IK Sävehof. En typisk matchdag är sittplatserna fyllda med ivriga besökare. Nu står de tomma. På planen har målen flyttats undan, och ersatts med drygt hundra bord, jämnt utplacerade över planen. Vid nästan alla försöker försäljare skyndsamt snygga till det sista.
Maj-Lis Andersson sitter längst ifrån de stora röda dörrarna som markerar huvudingången, på en upphöjd scen. Scenen tillåter ännu fler försäljare att vistas inne på arenan samtidigt. Hos henne är stämningen inte alls lika hektisk. Intill sig har hon en kaffekopp och några smörgåsar. I handen håller hon i ett fotoalbum. På nästan samtliga bilder syns personer bakom försäljningsbord. De flesta har ett årtal skrivit intill sig. Fotona på förstasidan är daterade 1992 – Maj-Lis har sålt på loppisar i över 30 år.
– Då var jag ung och vacker. Nu är man bara vacker, säger hon och skrattar högt.
Maj-Lis bläddrar bland foton från tidigare försäljningar. Foto: Gustav Holmberg Knutsson
Klockan slår över till 10, vilket ger grönt ljus till de tusentals fyndivriga besökarna att ta sig in på planen. Det tar inte lång tid innan arenan är fylld av människor.
Att blicka ut över folkhavet är som att granska en myrstack. Utifrån ser det ut som att det råder totalt kaos, men de som vistas i kaoset verkar uppleva en tydlig struktur. Besökarna rör sig metodiskt från bord till bord, tar upp föremål, ställer frågor och går vidare. Strax har den klaustrofobiska trängseln tagit sig till scenen där Maj-Lis sitter. En kvinna med vaken blick synar Maj-Lis utbud. På bordet finns framför allt kläder.
Plötsligt fastnar blicken. Siktet inställt. Hon lyfter upp en blus med gröna fyrklövrar på.
– Vad tar du för den?
Frågan är högst rimlig att ställa, inga av Maj-Lis föremål har en tillhörande prislapp. Svaret kommer snabbt.
– En tia.
– Då tar jag den.
Maj-Lis öppnar en liten metallbox och räcker kvinnan ett vykort med ett nummer på. Från kvinnans telefon hörs ett swishläte. Blusen har bytt ägare. Så fort kvinnan gått sin väg reser sig Maj-Lis och ersätter blusen med ett nytt plagg från en klädställning hon ställt bredvid bordet.
Att Maj-Lis utbud nästan uteslutande består av kläder är inte så dumt. Svensk Handel presenterade i februari siffror som visar att second hand år 2025 omsatte mindre än föregående år. Trots det ökade försäljningen av kläder, skor och väskor med drygt 12 procent. I samma pressmeddelande förklarar de att förändringen inte nödvändigtvis behöver innebära att svenskars inställning till att shoppa begagnat har försämrats – enligt de grundar sig förändringen i att svenska hushåll under 2025 haft det bättre ekonomiskt.
Anna Katarina har bedrivit projektet Slowguide i 6 år.
Anna Katarina Bauder är grundare till sidan Slowguide Göteborg, och har drivit projektet sedan 2020. Enligt henne har såväl konsumenter som butiker ändrat inställning till begagnade kläder, vilket kan ligga bakom den ökade försäljningen.
– Idag upplevs det mer coolt att ha sin egen stil, bry sig om sina saker och ta till vara på det vi har, säger hon.
– Sen så har de senaste butikerna som öppnat i stan varit lite nischade butiker med märkeskläder, unik vintage och speciell inredning. Där är prisklassen lite högre, och mer inriktat på stil, det ska vara trendigt och snyggt.
De butiker som erbjuder kläder till billigare pris fyller, enligt Anna Katarina Bauder, även de en viktig funktion.
– Det kommer alltid finnas behov av billigare alternativ. Det tror jag säkert gäller second hand också.
De som sökt sig till Partilles loppis i jakt på billiga alternativ har skäl att stanna extra länge vid Maj-Lis bord. Strax efter att det första plagget sålts pekar en ung man på klädställningen. Där hänger en somrig hatt med korvmönster.
– Visst är den rolig? 5 kronor sen är det fint väder!
Mannen funderar en stund. Sen går han vidare. Inget napp.
När Maj-Lis först sålde på loppis var försäljningarna en inkomst. Idag säljer hon minst en gång i månaden. Inte för att tjäna pengar, utan för att det är kul. Mycket av det som säljs tillhör vänner eller familj.
– Och de har fått klart för sig att man inte kan gräva guld. Det mesta går för 10–20 kronor ungefär.
Hon håller med om att inställningen till att sälja begagnat ändrats. När hon började sälja på loppisar skämdes hennes mamma – försäljningen var ett tecken på fattigdom.
– Den generationen ville inte visa att man var fattig. Idag bryr sig nog inte folk lika mycket.
Tror du din mamma hade haft en annan inställning till loppisar idag?
Maj-Lis tystnar en stund. Efter några sekunder av funderande svarar hon:
– Ja… Kanske det.