I en immig spårvagn trängs sju aktivister ur vänsterorganisationen Allt åt alla, med barnvagnar, hundar och söndagsfirare. Aktivisterna är på väg mot den årliga åttonde-mars-demonstrationen och har i förväg samlats för att packa ihop megafoner och flaggor.
Tjugotreåriga Vega Hyving har ett stadigt grepp kring ett av spårvagnens läderhandtag när hon berättar om en annan demonstration som hon kommit hem från sent igår kväll. Ta natten tillbaka – en separatistisk sammankomst som handlar om att kunna ta plats i staden och känna sig trygg om nätterna. Som privatperson var Vega Hyving själv med och arrangerade kvällen.
– Då har vi en bil med musik och pyroteknik, slagord och folk som dansar samtidigt som det är demonstration.
Hon förklarar att det är en ganska annorlunda stämning på Ta natten tillbaka, jämfört med hur det väntas bli idag, och nickar i spårvagnens färdriktning när vi kränger i kurvan vid Stenpiren.
– Det kändes som att det var många unga där igår. Fler än vad det har varit de senaste åren. Jag ser det som ett resultat av att det kanske går åt fel håll i samhället. Att fler unga förstår vikten av att organisera sig, säger hon.
Unga demonstranter vandrar längs Avenyn i arrangemang av 8 mars-kommittén.
Mattias Wahlström är professor i sociologi vid Göteborgs universitet och har forskat på sociala rörelser och demonstrationer. Han menar att det är svårt att svara på om det stämmer att fler unga idag engagerar sig i demonstrationer, och hänvisar till att det alltid uppstår en liten fördröjning från att en ökning sker i praktiken, till dess att den syns i statistik.
– Den sammanlagda bilden är att det i Sverige tycks finnas en ökande tendens vad gäller antalet beviljade demonstrationstillstånd om man tittar på grafen mellan 2010 och 2023. Men det är också extremt tydligt att det är kopplat till vissa toppar. Dessa kan man ofta koppla till specifika världshändelser, säger han.
Desto svårare är det alltså att svara på om det är de unga som driver den trenden.
Spårvagnen närmar sig Brunnsparken och demonstrantgruppen ska kliva av. Samtidigt låter Vega Hyving bilden av gårdagskvällens manifestation dröja sig kvar.
– Det kändes som att de som var där hade väldigt kul och ville vara där. Det var inte någon pliktkänsla som fick folk att delta.
Kan den pliktkänslan infinna sig ibland?
– Ja, absolut, det gör den. Om man tycker att något är en bra grej som ska finnas så känner man väl ett ansvar att närvara och hjälpa till. Det är jag väldigt för. Även om det kanske inte alltid är roligt att göra grejer av pliktkänsla så måste man ju göra det om man tror på någonting.
Så pliktkänslan är inte bara negativ?
– Nej, verkligen inte, absolut inte, säger hon och tystnar när hon får syn på torget som åttonde-mars-tåget ska utgå ifrån.
– Aha, just det, utbrister Vega Hyving.
– Det är palestinademonstration före idag. Det är därför demonstrationen är så sen i år, säger gon och ser ut över havet av Palestinaflaggor som nu för tiden tar plats vid Gustaf Adolfs torg varje söndag.
Som frivillig demonstrationsvakt håller Vega Hyving koll på var demonstranterna går.
I samtal om drivkraften bakom demonstrationen som fenomen, framhåller Mattias Wahlström mötet i stadsrummet, där människor som inte aktivt sökt upp en demonstration också konfronteras med budskapet. Wahlström menar att det blir problematiskt om aktivismen stannar på sociala medier där man idag, till följd av algoritmer, sällan möts av oliktänkande.
– Att dela vidare en bild ger inte samma sak som att befinna sig fysiskt närvarande med andra.
Rent socialpsykologiskt berättar Mattias Wahlström att man brukar prata om en emotionell energi som utlöses av lyckade interaktioner.
– Människor som har en viss åsikt kan känna kraft och gemenskap av att befinna sig på samma plats som människor med samma åsikt, säger han och menar att demonstrationen kan ha just en sådan effekt.
På Gustaf Adolfs torg har Vega Hyving fått på sig en av de neongula västarna som delats ut, tänkta att särskilja demonstrationsvakterna bland de snart hundratals åttonde-mars-demonstranterna. Demo-vakt-mötet drar igång och de neonklädda funktionärerna samlas i en lysande gul klunga nedanför Rådhuset. Runt omkring dem delas pappersark ut som redogör för dagens ramsor, och redan innan megafonerna slås på hörs slagorden repeteras på torget.