Inne i den rymliga ateljén strömmar solen in. Det finns en svag doft av akryl i luften. Närmast fönstret sitter konstnären Sara Edberg och broderar på en mindre tygbit. Mitt emot henne sitter Martin Engberg. Han jobbar med ett par masker inspirerade av bandet KISS. Från golv till tak är rummet dekorerat av olika konstverk, allt från större textiler till olika färgglada former i papp. Även linoleumgolvet har blivit som en stor färgklick, färgad av tusentals timmar hantverk. Det är här inne några av Kulturlabbets konstnärer jobbar.
Kulturlabbet slog upp sina dörrar 2001 och är en av Göteborgs många dagliga verksamheter. En daglig verksamhet kan utformas på olika sätt, men syftet är detsamma, att ge människorna som står längst från arbetsmarknaden en chans till arbete. Detta är enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lagen omfattar bland annat människor med olika utvecklingsstörningar och autism. Mallin Wallin arbetar som handledare på Kulturlabbet. Hon berättar att det inte bara handlar om konsten eller jobbet, utan att kunna få en meningsfull dag. Hos Kulturlabbet får människor med olika intellektuella funktionsnedsättningar chansen att jobba professionellt med konst.
– Det är ju ett yrke såklart. Men jag tror att ha ett narrativ, att ha ett yrke, att ha en profession. Det betyder någonting, som för alla människor. Det betyder någonting att vara väntad på en plats där man också får utvecklas inom något som intresserar en. Här får man utvecklas men med de stödbehov man har, berättar Mallin.
I ett rum intill jobbar konstnären Siri Sellbrant. Även här är väggarna dekorerade av ett flertal konstverk. Trots ett stort fönster i hörnet är ljuset mer dunkelt och gult i detta rum. Över bordet ligger olika tygbitar och pappersanteckningar utspridda. Med stor entusiasm visar hon upp fler av sina verk, bland annat en broderad jeansjacka som hänger på väggen. På jackans armar har hon broderat ögon och röda tårar, jackans framsida ska efterlikna kroppens olika organ. Siri berättar att alla hennes konstverk har namn. Hon håller upp en skiss av ett par fåglar, en av dem har på sig en vit rock.
– Han heter Doktor Stjärtmes och bredvid han står fru Stjärtmes.
Handledaren Mallin förklarar att det egentligen är färre konstverk än vanligt i ateljén, de flesta befinner sig på utställningen i Alingsås. Utställningen En stor portion har vuxit fram under flera år och är resultat av mycket konstnärligt utforskande.
– Den resan är ju jättespännande att göra med nya personer. Vad är din grej liksom?
Hur vill du hitta ditt uttryck? För många vet ju inte det och vi vet ju heller inte det. Under den perioden mejslas detta fram.
Mallin fortsätter att berätta att det inte finns några eftergymnasiala konstutbildningar för deras målgrupp. Många kommer direkt från anpassad gymnasieskola. Det finns en vikt i att få en utbildning till professionen och att få utrymme att synas. Hon förklarar att det kan vara svårt för dem att själva kunna ta plats i konstvärlden.
– Vi jobbar ju med en målgrupp som inte själva kan ta den platsen i samhället. De kan inte själva gå ut och ta plats som konstnärer. Men med handledningen kan de det. De kan göra sin konst, vi kan bereda plats.
För nästan ett decennium sen fanns inte samma möjligheter som idag. Mallin beskriver den omvärlden som ängslig, det fanns många som tvekade på om konsten var “tillräckligt bra”. Men intresset för deras konst har under åren ökat.
– Vi upplever att det har vänt helt, nu finns det en otrolig nyfikenhet på konstnärskapet. Konsten är oerhört uppskattad.
Det ökade intresset syns på flera sätt. Det är fler som vill se konsten och antalet bokningar har ökat. Dessutom har intresset för studiebesök ökat.
– Vi har ju alltid försökt ta plats men nu finns det faktiskt ett samhälle där ute som vill ge plats och som ser ett oerhört värde i konsten. Både för konstens egen skull, men också av ett annorlunda konstnärskap som man är nyfiken på, avslutar Mallin.