En distinkt doft av rökelse möter en när man går in genom dörren till yogastudion. Några kvinnor sitter och dricker te och pratar med varandra i sofforna, med röster som inte är mycket högre än viskningar. De omges av massvis av kuddar med olika färger och mönster. Träväggarna pryds av tavlor med Buddha och olika citat. På soffbordet står tre ljuslyktor i olika storlekar och färger.
Endast ett draperi håller isär rummen. I yogasalen är det varmt. Liza Axenskär, som håller i dagens klasser, berättar att klassen innan gjorde en ansträngande yoga, och att de värmt upp salen rejält. Hon öppnar en dörr för att vädra. Belysningen i rummet är dunkel och det ljus som finns kommer från levande ljus och svagt lysande lampor. Golvet pryds av tätt placerade yogamattor. Vita mönstrade gardiner täcker för fönstren så dagsljuset utanför inte kan smita in. Folk har börjat välja plats i rummet, och en kvinna ligger på en matta längst fram och vilar med en filt över sig. Från högtalarna spelas avslappningsmusik och fågelkvitter. Liza hälsar alla välkomna och berättar att dagens yogapass handlar om att landa i sig själv.
Utanför salen sitter en skylt som uppmanar till tystnad. Rökelsedoften hänger i luften. Foto: Emma Persson
Just att landa i sig själv lärde hon sig att göra för tolv år sedan, när hon hittade till yogan. Hon hade precis fått sitt andra barn, och beskriver att hon legat på bristningsgränsen länge. En dag gick det inte längre. Hennes kropp slutade plötsligt fungera.
– Det var verkligen som att springa rakt in i en vägg, för det tog tvärstopp. Det var jättetufft, säger hon.
Hon berättar att hon efter kraschen påbörjade ett sökande efter något som skulle kunna hjälpa henne må bättre utan att hon var tvungen att ta mediciner. En kompis föreslog att hon skulle gå med på yoga. De första gångerna hade hon svårt att slappna av och komma till ro.
– Det är jättekonstigt att gå och lägga sig på en matta och inte göra någonting när man är van vid att bara springa fortare och fortare, säger hon med ett skratt. Men det var precis det jag behövde, att få tillåtelse att landa.
På yogapasset ligger alla på rygg i positionen den liggande fjärilen och andas djupt. De har fötterna ihop och benen brett isär, så knäna nästan nuddar mattan. Liza läser högt ur Karin Boyes dikt ”Ja visst gör det ont”. Hon pratar om att våga lämna saker bakom sig och gå vidare, även om förändring kan vara tuff och göra ont. Precis som det gör ont när vårens första knoppar brister.
Astrid Grensman har forskat på hur yoga kan användas som behandling vid utmattningssyndrom. Hon berättar att mjuk och lugn yoga med ett inre fokus kan hjälpa en att hitta lugnet. Först när man tvingas vara i sina känslor kan man bli medveten om och få förståelse för sin situation, och själv se vad som är fel.
– Går man bara på autopilot upptäcker man inte vad som inte är bra och man gör ingenting åt det. När du blir medveten om det kan du agera på det, säger hon.
Läkaren och yogaläraren Astrid Grensman har forskat på yoga som behandlingsform mot utmattningssyndrom. Foto: Privat
I en avhandling från 2020 jämförde hon yoga med andra behandlingsmetoder mot utmattningssyndrom. De deltagare som behandlades med yoga skattade sin livskvalitet lite bättre på de flesta områden än de som behandlats med andra metoder. Yogan fungerade bra. Hon berättar att man mår bättre både fysiskt och psykiskt av yoga.
– Man kommer närmare sig själv och hittar sin egen inre styrka lite mer. Kroppen blir lugn, då blir andningen lugn och då blir sinnet lugnt, säger hon.
Hon betonar vikten av att stanna upp ibland.
– Du har ju kroppen med dig hela tiden, så du kan alltid stanna upp, ta ett par andetag och känna efter hur det känns, säger hon.
För Liza är yogan precis en sådan ventil där hon får en chans att ta en paus och andas för att hinna i kapp sig själv. Hon upplever att hon har blivit bättre på att reglera stress sedan hon lärde sig att ta kontroll över sitt andetag.
– Jag skulle säga att jag är en bättre version av mig själv nu tack vare att jag tar mer hand om mig. Jag är observant på kroppens signaler och säger stopp i tid, säger hon.
Liza blev yogainstruktör några år efter att hon gått in i väggen, för att hon ville dela med sig av det som hjälpt henne ta sig igenom en tuff tid kantad av stress och kraftig ångest. Nu håller hon några egna klasser och vikarierar för andra yogalärare. Idag ser hon sig själv som mer eller mindre helt återhämtad från utmattningen.
Det är varmt och dunkelt belyst inne i rummet där yogan utförs. Foto: Emma Persson
Dagens yogapass avslutas med en stunds avslappning. Liza går runt och ger alla som vill en kort nackmassage, och den mjuka örtdoften från massageoljan sprider sig i rummet. Hon avslutar med att föra händerna samman framför bröstet och säga namaste.
