I en källarlokal i Johanneberg sitter fyra personer som aldrig träffats tidigare. Sorlet från andra sällskap vid andra bord ekar mot det låga taket. Hela väggen bakom gruppen ser ut att bestå av färgglada lådor, noggrant sorterade efter antal spelare och tidsåtgång. Vid gruppens bord staplas hexagonala brickor i prydliga högar och små träfigurer föreställande små hus och torn delas upp efter färg. David Canevarolo berättar reglerna för spelet Taluva på snabb engelska. 29-åriga Ella Winnerby lyssnar noga. Hon är en av Gothenburg Boardgamers cirka 50 medlemmar och går på träffar varje vecka. Hon gick med i föreningen för omkring ett år sedan och fastnade snabbt.
– Det är så god stämning här. Det räcker med att någon har trevligt så är det som att hela rummet dras med i det trevliga.
Ella Winnerby har spelat både brädspel och datorspel sedan hon var barn och menar att spel har en högre status idag än tidigare.
– Alla spelar idag. Det finns de som har spelat alla Fifa och det är inte nördigt. Ber du någon nämna ett brädspel idag är det nog lika troligt att de säger Ticket to Ride eller Settlers of Catan som Fia med knuff.
David Canevarolo (till höger) sitter i styrelsen för Gothenburg Boardgamers. Foto. Oscar Flores
Den 29 januari 2026 höll riksdagens kulturutskott ett öppet sammanträde med representanter från spelbranschen och kulturnäringen. Bakgrunden är att den svenska datorspelsindustrin länge varit en av världens mest framgångsrika. Ändå har det exempelvis varit svårt för aktörer i spelbranschen att ansöka om bidrag för projekt. Spel har nämligen inte nämnts som ett specifikt område för kulturstöd. Nu lovar utskottet förändring. Samtliga riksdagspartier var under sammanträdet eniga om att brädspel och datorspel officiellt ska erkännas som del av kultursektorn på samma sätt som musik, film eller teater.
Martin Lindell är spelhistoriker och menar att spelande har gått från att vara en nischad subkultur till att bli något de flesta håller på med i någon form. På 70- och 80-talet sågs spel mer som underhållning för barn och marknadsfördes ofta som leksaker. Detta medförde en status för spel som fulkultur där debatten mest kretsade kring våld, oroade föräldrar och fyrkantiga ögon. Men med tiden har den hårda tonen mjuknat.
– Jag tror att det är en generationsfråga. De som växte upp med spel är de som sitter i riksdagen idag.
Martin Lindell berättar att vi har kommit långt sedan dåtidens repetitiva 8-bitarsspel och Fia med knuff. Oavsett om du vill spela komplicerade timmeslånga strategispel eller något enkelt på mobilen finns det något för alla.
– Många som spelar ser sig inte som inbitna spelare. Att spela har blivit något som alla gör. Så det finns ett utbrett intresse och en större acceptans för spelkultur än tidigare, säger han.
Taluva är ett av de många hundra spelen hos Gothenburg Boardgamers. Foto: Oscar Flores
Sällskapet turas om att placera en hexagon mot en annan. En liten, kantig vulkanö har börjat sprida sig på den vita bordsytan. Målet är att bygga ut ön och försöka få sin egen by av träpluppar att växa.
Stepan Lohinov har sina pjäser uppdelade efter sort och placerade i perfekta rader framför sig. På engelska säger han att det gäller att tänka flera steg i förväg och försöka förutspå vad motståndarens nästa drag blir. Han flydde hit från krigets Ukraina för fyra år sedan och berättar att spel är livsviktigt för honom.
– Jag har varken min familj eller mina vänner i Sverige. På jobbet pratar alla svenska och det är ingen som har gemensamma intressen. Det här är den enda platsen där jag pratar med andra.
Stepan Lohinov, 34, kan inte svenska. Han berättar att brädspel ofta sker på engelska vilket hjälper socialt. Foto: Oscar Flores
Att spelande är asocialt, barnsligt och slöseri på tid är fördomar som fortfarande lever kvar. Martin Lindell menar att ett likställande med andra kulturformer är ett sätt för spelkulturen att ta sig ifrån det.
– Ett erkännande från politiken gör att man kan vara stolt som utövare. Det visar att spelande inte längre ses ned på utan faktiskt kan vara värdefullt också.
När spelet är över står David Canevarolo som vinnare. Alla spelare firar med honom. Det påbörjas ingen andra runda. Runt bordet börjar de i stället prata om allt möjligt. Förakt mot papperspåsar, missöden på utlandsresor och nya datorspel. De fyra spelarna skrattar och tiden går. Snart har det gått en halvtimme. Ella Winnerby ser på klockan och ställer sig upp. Hon vänder sig mot sällskapet.
– Jag måste gå, men jag ska hit på fredag igen om ni vill ta en öl då.