Inuti det vita tältet i Konstepidemin, Göteborg, hänger pappersbollar som lyser i skiftande färger. Rummet fylls av ambient musik, bebisbabbel och stundvis gråt. Dagens föreställning består av ett tjugotal bebisar som tillåts härja fritt tillsammans med en dansare, med tillhörande föräldrar sittandes runtom tältet.
Skaparen bakom föreställningen är dansaren och koreografen Fanny Kivimäki. Hon har en bakgrund inom den Kungliga Svenska Balettskolan och har dansat både balett och modern dans sedan barnsben. Idag är hennes första bebisdansföreställning för målgruppen noll till 18 månader.
Fanny Kivimäki framför scenen/tältet. Foto: Irma Bjurman
Att bebisar inkorporeras i musik- och dansnummer inom scenkonsten är inget nytt. Ingrid Pramling Samuelsson, seniorforskare på Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande på Göteborgs Universitet berättar om vilken påverkan scenkonsten kan ha på så unga barn. Hon säger att upplevelser och erfarenheter påverkar barnet från första dagen i livet, och kanske ännu tidigare.
– Musik och rörelse är ju lugnande och rytmiskt och i princip gillar ju alla barn detta spontant, säger Ingrid Pramling Samuelsson.
Fanny Kivimäki tror att föreställningen kan ge mycket positiv inverkan på barnets utveckling och upptäckandeförmåga. Hon har delvis märkt att hennes egna barn har fått högre igenkänning i musik, dans och rörelser.
– Jag tror att barnet får med sig jättemycket, som man inte riktigt kan mäta, säger Fanny Kivimäki.
Fanny Kivimäki ville bygga en föreställning med syfte att låta alla barnets sinnen få leva ut. Föreställningen har skräddarsytts till att passa en bebis genom provföreställningar och testande på egna barn. Däremot är det märkbart att bebisarna inte är de enda som fascineras under föreställningen.
– Jag skulle säga att jag gör det lika mycket för de vuxna, från en förälder till en annan. Jag vill att man ska kunna uppleva scenkonst som är spännande även för den vuxna när man går tillsammans. Framför allt är de ju fascinerade över att se sitt eget barn i en annan miljö.
Det viktigaste för små barns utveckling beskriver Ingrid Pramling Samuelsson är den kommunikation som vuxna har med dem. Hon säger även att små barn utforskar genom upprepning, såsom att höra samma sång gång på gång.
– När det gäller miljön så är det viktigt att små barn får känna och pröva saker själva så snart de vill och kan röra sig själva, säger Ingrid Pramling Samuelsson.
Fanny Kivimäki berättar att dansen på scen är helt improvisationsbaserad. Däremot är den uppdelad i olika delar och mönster, men utöver det avgörs den helt beroende på var barnen befinner sig.
– Ibland är det ett barn som håller fast mig i ett finger eller en tå. Då har jag en liten regel att det får den göra tills den är färdig med det, och så får jag förhålla mig till det.
Efter föreställningens slut tillåts bebisar att tillsammans med föräldrar utforska tältet. Emma Albinsson tillsammans med tio månader gamla Hedda har precis besökt sin första bebisdansföreställning.
Besökaren Hedda undersöker en ljusslinga utanför tältet. Foto: Irma Bjurman
– Jättemysigt. Det kändes som att hon var väldigt fokuserad. Till en början var hon ganska reserverad, men nu kryper hon iväg och utforskar och träffar andra kompisar, reflekterar Emma Albinsson.
Besökaren Emil Wickholm är på plats tillsammans med åtta månader gamla Juno. Han håller blicken spänd på Juno som med en udda gångstil hasar omkring i tältet.
– Höjdpunkten för mig var att se hennes reaktioner. Annars var det att se ljusförändringar och sången mot slutet, säger Emil Wickholm och syftar på den avslutande allsången av vaggvisan Blinka lilla stjärna.
Bebisarna fortsätter utforska scenen och utifrån deras nöjda och fascinerande uttryck verkar de ha tagit med sig något från dagens fria upptäckande.