Ett tjugotal personer står utspridda på perrongen utanför Umeå central. Det är sent, nästan midnatt, och den tunna belysningen kastar ett kallt sken över stationen. En kvinna drar upp dragkedjan på sin jacka och suckar tungt. Längre bort vandrar en man fram och tillbaka, han pratar i telefon, snabbt och irriterat. Att tåget fått ”fordonsfel” meddelades i högtalarna för en dryg timme sedan, men efter det har det varit tyst. På informationstavlan återkommer samma meddelande: ”inväntar preliminär avgångstid”.
För Stella Lundmark är scenen bekant. Hon har varit hemma i Umeå över påskhelgen och är nu på väg tillbaka till vardagen i Göteborg.
– Jag kan ju inte direkt säga att jag blir förvånad, säger hon. Mer förvånande hade det varit om det faktiskt gick som det ska.
Stella Lundmark flyttade från Umeå för två år sedan för att plugga till civilingenjör, men reser fortfarande tillbaka flera gånger om året. Familjen och vännerna finns kvar i norr, och tåget har länge varit hennes förstahandsval. Men det är ett val som blir svårare att hålla fast vid.
Nattågstrafiken till norra Sverige har länge varit olönsam att köra på egen hand och drivs därför med statliga upphandlingar genom Trafikverket. Enigt myndighetens egna uppgifter kostar den upphandlade trafiken i Norrland omkring en miljard kronor per år. Samtidigt har Trafikverket varnat för att ytterligare 200–300 miljoner kronor kan behövas för att upprätthålla nuvarande trafiknivå, men trots detta har inga nya pengar tillförts.
Konsekvenserna märks redan för resenärerna. Under de senaste åren har tågtrafiken minskat, med färre avgångar och kortare sträckor. I slutet av 2024 togs direkttåget mellan Umeå och Göteborg bort. För att ta sig mellan städerna krävs nu att man gör flera byten, vilket ökar risken för problem.
– Det räcker med att ett av tågen är sent för att hela resan ska fallera, berättar Stella Lundmark.
Hon beskriver hur resor som borde ha varit enkla i stället blivit långa och oförutsägbara. Under en resa i vintras blev hon sittande i Stockholm i flera timmar efter att tåget norrut blivit kraftigt försenat.
– Mitt tåg var fem timmar sent. Vi fick ingen tydlig information, och när tåget till slut kom var klockan över tre på natten.
Hon minns hur folk satt utspridda på golvet i vänthallen, hur högtalarutropen avlöste varandra utan konkreta besked.
Bakom förseningarna finns inte bara tillfälligheter. Många av nattågens vagnar är gamla, i vissa fall upp emot 40 år, vilket gör dem sårbara och dyra att underhålla. Enligt Trafikverket är det just den kombinationen som präglar läget idag.
– Nattågstrafiken är kostsam och fordonen slitna. Samtidigt behöver vi anpassa trafiken efter de resurser vi har, vilket påverkar både utbud och punktlighet, uppger myndigheten via mejl.
Det finns planer på att upphandla nya vagnar, men dessa förväntas inte vara i bruk förrän 2030.
Många av vagnarna som är ute i trafiken idag är uppemot 40 år gamla. Enligt Trafikverket är detta en stor del av problematiken. Bild: Lina Westermark
Det har börjat bli kyligt nu. Stella Lundmark trycker händerna djupare ner i fickorna på sin vinterjacka och kastar en snabb blick mot informationstavlan igen. Fortfarande ingen uppdatering.
– Jag har föreläsning imorgon, men nu vet jag inte om jag kommer hinna dit, säger hon och skrattar uppgivet.
Hon tystnar en stund och tittar ut mot spåret där mörkret lagt sig tungt mellan rälsen. För henne handlar det inte bara om förseningar, utan att det blivit svårt att lita på tåget överhuvudtaget.
– Ibland känns det som att staten glömmer bort att bry sig om oss i norr, att vi också borde få ha fungerande möjligheter att resa.
Stella Lundmark pausar och skakar lätt på huvudet. Hon har märkt att problematiken påverkar hur folk tänker när de ska resa längre sträckor.
– Jag känner många som flyger i stället för att de inte orkar med kaoset, och det är ju riktigt tråkigt faktiskt.
Plötsligt rasslar det till i högtalarna. Ett kort skarpt ljud som får samtalen på perrongen att tystna. Alla lyfter blicken samtidigt. På informationstavlan kommer beskedet: Nattåget mot Stockholm har blivit inställt.
– Ja… det var väl det då, säger hon och skrattar. Bokar jag om nu kanske jag hinner med morgontåget.
Hon vänder sig om och lyfter sin väska från marken. En efter en följer de andra resenärerna efter, och perrongen töms långsamt i riktning mot utgången.