I en improviserad halvcirkel mitt på Valand står ett gäng främlingar och väntar in varandra. En av tjejerna kollar ner i mobilen och ser upp med jämna mellanrum, med ett försiktigt leende. En annan snurrar en slinga av sitt långa blonda hår runt fingret. När alla är samlade mjuknar stämningen och någon föreslår en bar som de börjar röra sig mot.
Lokalen är murrig med mörka väggar och tunga, bruna möbler. Ljuset är dämpat, och sången från ett grannbord med besvikna IFK:are blandas med ljudet av glas som ställs ner mot trä. Vid bordet sitter Aomi Kampamat, 25. Likt alla andra i gruppen har hon hittat hit via ett event i en vänapp. Hon har varit på flera liknande tillställningar tidigare.
– Jag är här för att träffa nya människor och ha kul! Typ alla mina närmaste vänner kommer från appen, säger hon och ler.
Det finns flera olika appar och forum för den som vill möta nya människor. Appen där denna träff arrangerats fungerar likt en dejtingapp där man kan gilla varandras profiler, men skapt enbart för nya vänskaper.
Kvällens sammankomst speglar en ny utveckling bland unga. Enligt Folkhälsomyndigheten uppger var tredje person mellan 16-29 år att de upplever ofrivillig ensamhet. Det kan till exempel handla om att man har färre relationer än vad man önskar eller att man saknar en person att dela sina djupare tankar och känslor med. Forskningen visar att detta är tätt förknippat med en ökad risk för depression och ångest, speciellt om man varit ensam vid 18 års ålder.
Det finns saker som individen kan göra själv, såsom att engagera sig i ett nytt intresse eller på andra sätt vistas i sammanhang med andra människor.
Den här kvällen utspelar sig i ett sådant försök, i ett hörn av en bar där människor som inte känner varandra träffas för första gången. I stolarna runt bordet vågar folk öppna upp. Två tjejer har precis upptäckt att de båda är intresserade av hästar och turas om att visa bilder från stallet. En annan tjej har sagt nej till sin pojkväns frieri, han sitter bredvid och poängterar att det faktiskt inte var ett riktigt frieri.
Samtalen blivit lättare runt bordet. Foto: Sonya Hultmark
Aomi Kampamat delar skratten med dem som i allt större antal berättar sina historier ju mer tiden går. Hon tycker att det är svårt att hitta vänner så som samhället ser ut idag.
– Generellt i Sverige är vi mer introverta, man kan inte bara säga hej till någon. Folk var nog mer sociala förr när man inte hade internet. Jag är så tacksam över att.. säger hon, när en ny tjej plötsligt avbryter.
– Hej, Aomi!
De hälsar och tar i hand.
– Evelina, trevligt!
Kvällen som började lite trevande är nu fylld av skratt och varma samtal. Några byter telefonnummer, någon får en komplimang för sin outfit och någon annan påpekar att kvällen inte behöver ta slut. Nu blir det diskussioner om vilket som är det bästa stället att dansa.
Det som Aomi Kampamat bara hann börja formulera, kring hur samhällsklimatet påverkar ensamheten, sätter sociologen Veronica Flyman i ett större sammanhang.
– Vi lever i en kultur där sårbarhet och känslomässig öppenhet hålls tillbaka. Man ska inte visa sig för engagerad och intresserad av andra, vi ska vara “svåra”. Det möts med misstänksamhet vilket gör det svårare att bygga relationer som får oss att känna oss mindre ensamma.
Hon trycker på att lösningen av problemet med ensamhet inte i huvudsak ligger på den enskilde, men att det ändå finns saker man kan göra.
– Jag tror mycket på små “motståndshandlingar” i vardagen. Typ att trösta en främling på stan eller säga hej till de du möter ute. Det kan skapa en bättre miljö.
Sverige betraktas ofta som ett av världens mest individualistiska länder, vilket enligt Veronica Flyman kan vara en av anledningarna till att många känner sig ensamma.
– Självständighet är en bra sak men det betyder ingenting om vi inte har relationer runt omkring oss.
Att våga sig ut och träffa nya människor är vad hela kvällen handlat om. Nu står gruppen i kön till nattklubben och samtliga mobiltelefoner är undanstoppade.